Sprint-SM

Eftersom jag ändå inte kan sova längre och snart ändå ska åka iväg till Ullared får det väl bli ett litet blogginlägg såhär på morgonkvisten, i skrivande stund 04:45. Fastän det finns ganska mycket tid ska jag försöka att fatta mig kort.

I helgen har Sprint-SM, samt SM i lagtempo, avgjorts i Hagaström, Gävle. Det är med mycket blandade känslor man nu lämnat helgen bakom sig och blickar framåt mot fortsatta träningar och tävlingar. Det är både glädje, lättnad, stolthet och besvikelse som strömmar genom kroppen.

I och med att jag ganska nyligen gjort come-back (i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg när det var, alltså när vi fick is i Trollhättan) från ett par års uppehåll, mer eller mindre helt ifrån träning (om vi räknar bort den där timmen varje vecka) hade jag inte direkt någon större förväntning av att nå några större framgångar. Speciellt inte med tanke på att en del av mina konkurrenter faktiskt har presterat stabilt bättre än mig under säsongen som varit.

Innan tävlingen var förhoppningen att formen skulle vara god, fast mot slutet av veckan och under tävlingen kändes det snarare tvärt om. Det där lilla extra som fanns på ett par tävlingar i början av säsongen hittade inte riktigt fram i helgen, vilket förstås var tråkigt. Det var något jag verkligen hade behövt. Inte under ett enda lopp kändes det sådär kanonbra, att någonting var lite utöver det vanliga, som man brukade känna i sina yngre år när det faktiskt var riktigt bra.

För att göra en kort summering blev mina placeringar 3a på båda 500m (och alltså sammanlagt på 500m) och 4a på båda 1000m, samt 4a totalt. På lagtempot kom vi 2a, drygt en sekund ifrån guldet och det svenska klubbrekordet. Mina tider blev 40,78 - 1.24,35 - 41,30 - 1.23,35. Tiden på lagtempot blev 4.27,74 vilket är ett nytt klubbrekord och även bättre än det tidigare svenska klubb/mästerskapsrekordet.

Om de individuella loppen finns inte mer att säga än att jag är mest nöjd med mitt sista 1000m lopp, även om det fanns någon enstaka taktisk detalj som kunde gjorts bättre. 500m andra dagen var mest bara att hålla min parkamrat bakom mig för att säkra bronspengen.

Lagtempot däremot är lite mer spännande att titta på. Från början kändes vi som förhandsfavoriter. Men när vi fick veta SK Winners, Örebro, laguppställning fanns inte favoritskapet kvar. Man kan väl säga att deras svagaste kort är starkare än 2 av våra 3 åkare med marginal, sett till säsongsbästa på distanser liknande lagtempo. Trots detta var vi alltså bara dryga sekunden efter.

Avslutningsvis skulle jag vilja göra en liten kalkyl på tiden för att jämföra ungefär med motsvarande tid på 3000m så det är lite klarare vilken hårdkörning jag utsattes för i lördags. Vår sluttid blev 4.27,74. Eftersom man bara kör innervarv på lagtempo i 8 varv kan vi lägga till ca 1 sekund per varv (kan i och för sig vara uppemot 1,5 sekunder, i ärlighetens namn vet jag inte). Det skulle ge oss en sluttid på 3200m på ca 4.35. Första 200m är normalt att öppna på ca 19-20s på denna nivån och distansen, jämfört med vårt första varv (ca 400m) på 35s. Vilket ger en mellanskillnad på 15s. Dra bort det från 4.35 så blir det ca 4.20 för ett 3000m lopp, vilket är helt realistiskt med tanke på våra varvtider.

Med detta i åtanke ligger mitt säsongsbästa på distansen 3000m på knappt 4.39. Det innebär i realiteten ungefär ett halvt varv. Känn på den :-P

That was it...

... and life goes on.

Nu så

När jag lärt Josephine hur man blandar vatten och jäst kanske jag äntligen slipper äta hårda och torra bröd som jag gör nu. Men säger jag så får jag endast "gör det själv då" som svar, hehe.

Har nyss kommit hem från träningen. Körde väldigt lugnt idag eftersom jag fortfarande har känningar i ljumsken efter att ha sträckt till mig lite under en start i tisdags (för övrigt en av de bästa starterna jag någonsin gjort). Det är vid ett visst läge som det hugger till, därför är det ingen idé att pressa för hårt nu då jag kan få lida för det senare.

Nu orkar jag inte vara för ingående på tävlingen i helgen eftersom den är inaktuell och det redan är dags att blicka framåt. Kan väl säga att jag trots allt ändå är ganska så nöjd med resultaten (även om mitt 500m resultat inte räknades p.g.a. diskning, för de som vill veta var det fartvinden och inte min skridsko som slog undan ploppen ;-) ). Att jag kan åka nästintill lika bra som jag gjorde när jag var i betydligt bättre fysisk form är ju lovande, lite träning så kanske det t.o.m. kan bli ett å annat personbästa denna säsongen. Störst chans på 500 och 1000m såklart.

Efter väldigt lite övervägande har jag numera börjat löpa till jobbet istället för att cykla. De två skälen som vägde tyngst var att väglaget inte är anpassat efter cykel i denna staden och det ger betydligt mer att löpa ca 4km x2 varje dag än att cykla det samma. Med andra ord får jag ca 4 mils löpning i benen varje vecka (så länge jag jobbar där jag gör vill säga) vilket är mer än vad jag löpt de senaste 3 åren tillsammans. Till en början var det ganska ansträngande för benen, speciellt vaderna, men nu börjar det gå lättare och mot slutet av nästa vecka ska min träningsvärk förhoppningsvis ha försvunnit också så jag slipper ha ont 24 timmar om dygnet. Vad jag har hört är det bra att träna med träningsvärk för att det ska ge mer fysik. Men det var nog bara ett knep för att lura en ung och naiv pojke till träningen när han egentligen inte ville :-P

Har även kontaktat energisamordnaren på Trollhättans kommunhus och presenterat lite tankar och idéer som jag haft angående deras tävling om att spara så mycket energi som möjligt. Med största möjliga sannolikhet kommer mina idéer inte gå igenom eftersom den kortsiktiga kostnaden antagligen kommer vara lite för stor för deras, troligen extremt snåla, budget. Vi får se. Om jag nobbas och deras möjligen billiga och i så fall därav ineffektiva planer skrider till verket kommer jag skriva hur det går när lekmän är förståsigpåare.

Novemberlöpet

Nu sitter jag här och äter digestivekex med champinjonost och har precis gjort uträkningar till uppgifterna i Josephines Matematik C-kurs så hon kan studera lite utförligare imorgon om Loke håller sig lugn, som för övrigt har börjat göra lite "brum brum"-ljud för sig när han springer runt i sin gåstol (som ser ut som en bil). Tyder på överintelligens som han definitivt ärvt från sin far ;-)

I helgen var det tävling hemma i Trollhättan. Det var min första riktiga tävling (med komplett serie) sedan den 20e december 2009. Med tanke på min inte särskilt färska rutin vad gäller tävlingar och att min fysiska förmåga inte är som den var för 4-8 år sedan hade jag inga större förhoppningar om att slå till med några bättre tider eller överträffa mig själv (eller andra) för den delen. 500m var väl nästan den distansen jag var mest trygg i eftersom det var den enda distansen jag visste att jag skulle orka köra hela vägen. Det skulle visa sig vara den distansen jag var mest missnöjd med när tävlingen var slut.

Det började redan i starten på 500m när jag i vitögat såg min parkamrat röra sig. Det enda som fanns i huvudet då var att startern skulle blåsa av, men sköt iväg istället. Sent iväg tyckte jag det var pinsamt att ha sämre reaktionsförmåga än en 70-plussare. Första varvet gick ungefär lika bra som det brukar, andra gick ungefär lika dåligt som det brukar. Återigen var det en miss i tredje kurvan (mellanskär precis innan ingången) och resten blev som det blev. Sluttid 41,44 (elektrisk tid).

Därefter var det 1500m som jag oftast tyckt illa om innan när min fysik inte varit den bästa och tyckte ännu sämre om just då. Precis innan tävlingen hade jag endast fått i mig en tallrik gröt och var någonstans emellan hunger och illamående efter 500m, därför var det dumt att äta något för att det andra skulle bli övervägande inför distansen, så hungern fick vara kvar. Innan loppet intalade jag mig själv att allt mellan 2.05 och 2.15 var realistiskt. Finns egentligen inte mycket mer att säga än att jag började förhållandevis lugnt och blev fick mer eller mindre mjölksyra i benen efter halva distansen, sen blev det gamla hederliga Plan B - KÖTTA! Sluttiden blev 2.12,52, vilket var inom mina förväntningar.

Andra dagen började bättre. På morgonen blev det en tallrik gröt och ett par ägg som mättade rejält och gav energi. Redan under uppvärmningen på banan kändes kroppen lättare och formen något bättre, vilket var förvånande då 1500m för en otränad man oftast brukar följas av stelhet och träningsvärk i benen.

Första distansen andra dagen var 1000m och mina förväntningar låg någonstans mellan 1.24-1.26. Med tanke på min dåliga fysik var jag säker på att en 2x 500m tid eller snabbare skulle vara totalt omöjligt. När loppet väl var igång fanns det inga tankar på tid utan bara att hålla tekniken. Första 500m bjöds på riktigt bra åkning. Min tid där var lika snabb som tiden på mitt riktigt 500m-lopp och då var åkningen ändå mycket lugnare och sparsam detta loppet för att orka mer på slutet. Fast det var nog också allt som var bra för efter 600-650m var kroppen helt slut och det var inte mycket som stämde. Men på något mirakulöst sätt lyckades jag ändå behålla större delen av farten och gick, med krampkänningar i benen, i mål på tiden 1.22,35.

Inför avslutande 3000m, som för mig sågs som en mardröm med tanke på att det är konditionen och syretåligheten som försvunnit mest, var mina förväntningar mest bara att komma i mål. Tidsmässigt tyckte jag att inte bättre än 4.40 var möjligt, men att under 4.50 borde vara ganska så troligt. Målet var att ha varvtider på runt 23-24 sekunder/varv. Det skulle innebära en tid inom det intervallet som jag ansåg vara realistiskt. Under loppets gång fick jag ungefär samma känsla som under 3000m loppet på junior-vm 2007. För varje varv som gick kände jag att "nu kommer varvtiderna att gå uppåt", "nu åker jag sämre". Men, liksom på junior-vm, låg varvtiderna hur jämnt och bra som helst. Bortsett från de första varven som låg på ca 21-22 sekunder låg samtliga varv inom spannet 23,2-23,8s. Sluttiden blev 4.38,94.

Förutom de loppen som var över förväntan så var helt klart tävlingens höjdpunkt alla glada miner bland alla runt omkring. Det är den största tjusningen med sporten, att trots "konkurrensen" mellan klubbar och åkare så är alla (ja, åtminstone de flesta) vänner med varandra och kan prata och stötta. Den samhörigheten gör det värt att fortsätta åka oavsett om man satsar på att bli bäst i världen eller endast en gammal avdankad åkare som kör för att hålla igång och tycker själva åkandet är roligt.

Vad som händer efter nyår återstår att se. Men som det ser ut i dagsläget kan jag komma att få hoppa in i klubbens lagtempo-lag p.g.a. att ordinarie åkare troligtvis ska iväg på landslagsuppdrag. Det kommer vara i samband med sprint-sm upp i Hagaström, Gävle. Då gäller det att ligga i och försöka komma i hyfsad form, både allmänt och på lite längre distanser, för att orka med hårdkörningen som kommer vara där uppe.

Men nu springer tiden iväg. Det är dags att släppa in katterna och lägga sig. Mycket att göra på jobbet imorgon. Mer kabelrivning väntar, utöver att koppla in lite glaskross-detektorer, porttelefoner och eventuellt lite säljsnack så de kanske bestämmer sig för att skaffa ett KNX-system till kommunhuset för att slippa ligga på en förbrukning om 300kWh under dagarna. Kan erkänna att det är mycket jag skulle vilja göra på det stället för att modernisera och effektivisera deras befintliga anläggningar. Men det är ju min lilla hemlis ;-)

God natt!

Tävlingsdebut

Nu är jag nyss hemkommen från isbanan där det varit en liten klubbtävling idag. Det var tänkt att jag skulle köra 500m och 1000m. Fast på grund av att jag känt mig lite krasslig i halsen under helgen så valde jag endast 500m och lite lugn träning utöver det.

Loppet i sig får jag väl ändå säga att jag är nöjd med. Första varvet var riktigt bra. Tredje kurvan tappade jag balansen och blev väldigt passiv, vilket gjorde att farten sjönk mycket och utgången ur kurvan blev dålig. Sista kurvan var inte mycket att säga om, blev väl så bra den kunde bli. Sluttiden blev 40,94, vilket får ses som en helt okej insats med tanke på att det var första tävlingen på 2 år, det var på en 250m-bana och jag i snitt de senaste 3 åren endast har kört knappt 2 träningspass i veckan.

Som jag tidigare konstaterat har jag fortfarande kvar min spänst och snabbhet (det mesta i alla fall). Men när det kommer till mjölksyretålighet och kondition så har jag nog en del kvar att jobba på innan jag är tillbaka till min gamla nivå (om jag ens lyckas komma dit). Tekniken är också lika bra som tidigare, om inte bättre till och med.

Under vintern får vi se hur det urartar sig med träningen. Förhoppningen är väl att jag ska komma igång lite bättre efter jul. Mycket beror också på hur Loke utvecklas. I dagsläget ser utvecklingskurvan bra ut så snart blir han mer självgående. Då räcker det med att göra mat så han kan äta själv och behöver endast se till att han inte river hela vår lägenhet.

Tillägg: Efter att ha sett resultatlistan är det offentliga resultatet 41,14. Tydligen fungerade inte den elektroniska tidtagningen så det var manuell tid som gällde, därför lades det på 0,2 sekunder. Dock stod det att jag fortfarande tävlar för IFK Göteborg, vilket är inkorrekt (antar jag).

När jag ändå uppdaterar kan jag passa på att kommentera min start också som jag glömde. Jag var iväg ganska snabbt men snubblade till lite grann i startögonblicket då jag sökte mig till min skridskoposition. Men det räddes upp ganska så väl utan att göra någon större tidsförlust. Så är helt klart nöjd med starten trots allt.

Nu ryker lånet

Äntligen, som Gert Fylking hade sagt, nu försvinner snart den sista delen av vårt bolån. Har varit en brutal besparing senaste halvåret (i snitt över 10.000kr per månad) för att kunna lösa ut lånet innan nyår och helst innan nästa 3-månaders period. På så sätt sparar vi dryga tusenlappen.

Det blev en liten dipp på servicekontot när vi införskaffade vår kombi, den tog ett par tre månader att täppa igen. Men nu är åtminstone hela summan ihopskrapad så våra andra buffertkonton får fyllas på under ett par månaders tid istället.


Nu slipper vi få banken efter oss ifall det mest negativa skulle inträffa. I värsta fall går föreningen i konkurs och vi förlorar boenderätten till vår lägenhet, men med tanke på senaste års resultat pekar det inte åt det hållet.

Bara att pusta ut och se sig om efter ett stort, fint hus när rätt läge dyker upp. Alternativt en tomt som vi (mest jag antagligen) kan bygga vårt egna hus på. Så får man som man vill ha direkt istället för att lägga massa pengar på att ändra ett befintligt objekt.

Ensam hemma 2

Andra och sista dagen ensam hemma är snart till ända. Denna dagen har gått betydligt fortare än förra då jag var på jobbet fram till 16.00. Jämfört med igår hann jag i princip bli uttråkad vid den tiden.

Eftersom det var ganska fint väder förut tog jag mig tid att bära upp lite saker, till mamma och pappas vind, som vi ändå inte behöver ha här hemma. Sakerna ifråga var liggdelen till Lokes barnvagn, någon liten filt till vagnen, åkpåse till vagnen och stolen till Lokes gamla vagga (som vi ändå inte använder längre då han hellre sitter i gåstolen eller hänggungan). Det frigjorde väldigt mycket yta i vår klädkammare. Så nu är det bara den gamla bilbarnstolen kvar som ska lämnas tillbaka till NÄL någon gång framöver.

Trots min träningsvärk från igår kände jag mig ändå träningssugen så det fick bli lite mer styrka. Inte lika mycket som igår dock, av naturliga själ. Då tiden var knapp kom träningen ganska tätt efter middagen, ca 2,5 portioner med makaroner och korv stroganoff, vilket gjorde min stackars mage lite illamående. Men som tur var stannade maten där den skulle.

Något som faktiskt förundrar mig ibland är hur folk kan bli så förvånade över att man jobbar så bra som man ändå gör. För tillfället är jag och en till på kommunhuset i Trollhättan och drar ett nytt passagesystem till en massa dörrar. Vi började i tisdag och innan denna veckan är slut räknar vi med att ha dragit klart all kabel så vi kan börja koppla in utrustningen, med andra ord efter knapp två veckors arbete. Totalt handlar det om knappt 5 km datakabel och ett par hundra meter vanlig strömkabel (EKK light), dragen ovanför besvärligt undertak, ibland på höga höjder och genom ett 30-tal hål. När vi berättar hur det går så möts av häpna reaktioner (att vi jobbar grymt snabbt), fast det känns mer som "det här är väl inget?". Jag vet inte hur det var förr, vi har inte gått den gamla skolan (som uppenbarligen gick ut på att vara så lat och långsam som möjligt), men ibland känns det som att en väldigt stor del skulle kunna vara betydligt mer produktiva än vad de är. Synd bara för oss som faktiskt producerar att vi ändå inte får lön för mödan.

På tal om produktivitet. Nu när jag haft lite tid själv hemma har jag passat på att spela lite mer tv-spel än tidigare. Sen några dagar tillbaka var det Legend of Zelda: Twilight Princess som lockade mest. Då jag gillar att springa igenom spel så fort som möjligt tänkte jag testa att se hur fort jag kan göra det denna gången, utan att ha spelat det på något år. Hittills måste jag säga att det gått ganska bra, faktiskt bättre än vad jag någonsin klarat av tidigare. Lite tråkigt bara att jag inte är så duktig på att utnyttja alla systemfel som finns, hade varit skönt att skippa lite jobbiga och långdragna sekvenser. Men vad gör det när det är historien som är värd att uppleva (bortsett från att jag skippar 90% av alla filmsekvenser) :-P

Vad tiden springer iväg när man skriver massa strunt! Nu måste jag göra mina mackor till imorgon så jag inte svälter. Sen är det läggdags och ett godnatt-sms till Josephine. Sen får vi se hur gosiga Zelda och Zimba är inatt när de har fått lite kattmynta av mig (på klösträdet som de sällan använder) :-)

Ensam hemma

Josephine åkte upp till sin familj tidigare idag och kommer vara där till tisdag eftermiddag. Så nu blir jag ensam hemma ett par dagar. Det kommer antagligen bli lika långtråkigt på kvällarna som förra gången hon var borta. Jag får väl se till att träna av mig lite då.

Idag tränade jag lite styrka för bålen och benen. Tror jag höll på i drygt en timme, nästintill non-stop. Gick lite lättare nu när Loke inte tyngde ner mig. Men skönt var det i alla fall och så snart jag känner mig tillräckligt stark börjar konditionsträning och därefter lite spänstträning.

Nu blir det en dusch och därefter lite TV-spel tills hungern börjar slå in. Då har förhoppningsvis falukorven tinat så jag kan tillaga kôrv o makaroner, plus lite extra makaroner till gamla rester som ska bli mina matlådor till jobbet i ett par dagar.

Tillägg: Har precis ätit mina stekta kôrvar o kokta makaroner. Det fick mig utsökt att tänka på denna låten:

Träning med liten baby

Nu när sommaren är över är det dags att börja få tillbaka sina gamla rutor. Därför har jag börjat träna lite styrka hemma med Loke som vikt. Det är lagom belastning nu i början när han väger knappt 8kg. Med tiden kommer han bli större så att belastningen ökar, men då kommer jag åtminstone vara väl förberedd på det.

Han tycker det är hur kul som helst när jag gör benböj med honom i min famn. Samtidigt brukar jag även räkna högt hur många jag gjort så han själv kommer lära sig räkna snabbare och bli duktig på matematik.

När jag ligger på sidan och gör lite övningar så ligger han bredvid och brukar vända sig mot mig och rulla runt. Det är bra träning för han också nu när han är liten så han lär sig sitta upp snabbare. På tal om att sitta så har jag även kommit på ett bra knep för att träna han på att sätta sig upp helt själv utan hjälp.

Förspelet till finanskrisen 2.0

Nästan uteslutande det enda jag tjatat hål i huvudet på Josephine med sen i vintras har börjat visa sig nu. Håll i plånboken, amortera, köp guld/silver och lyssna för Guds skull inte på alla experter! Sitt inte lugnt i båten, gör någonting. Själv köpte jag BEAR OMX X4 C för en slant.

Både skönt och lite jobbigt att vara tillbaka på jobbet från semestern förresten, god fortsättning! :-)